Pink Obsession

Tycker det är otroligt sorgligt hur man uppfattar råttan som husdjur i dagens samhälle.
Inte ens fått hem mina pojkar än men fått ganska många äcklade miner och skällsord över mitt val av husdjur.

Om jag skulle skaffat mig en kanin, hamster, marsvin, chinchilla eller någon annan gnagare skulle folk inte ens reagerat. Kanske hade man fått några "åh så gullig" när man väl fått hem djuret men inget mer.

Ja jag vet att råttor är skadedjur, men då pratar vi om vilda råttor!
Om jag skaffar en katt så börjar inte folk tänka på vildkatter, eller om jag skaffar en hund tänker inte folk på vildhundar! Så varför antar folk att tama råttor är likadana som vilda?

Jag förstår till viss del att folk kan tycka dem är läskiga med sin svans, att folk som lever ute på landet hyser agg mot dem pågrund av den skada dem kan åstakomma. Men varför inte ge det en chans att se vilka underbara varelser dem är?

Jag älskar råttor (nehe?) tycker dem är otroliga djur, ungefär som små hundar.
Otroligt kloka och starka individer som man alltid kommer bära med sig i hjärtat långt efter dem lämnat denna värld! Har haft runt 20 djur under min uppväxt men det är råttorna som jag kommer ihåg och såknar mest av alla!

Roger och Roy <3

Inget fan av alla hjärtans dag.
Ser denna "högtid" mer som ett jippo skapad av företagare för att tvinga mer pengar av folk.
Är inte heller någon typisk "buhu jag är singel på alla ♥-ans dag typ" trots att jag haft en pojkvän så har dagen endå haft noll betydelse. Till och med varit värre pågrund av olika skäl.

Min personliga åsikt, om man nu älskar en person ska man inte behöva en dag för att kunna visa det på. Det bästa som finns är ju trots allt om den man är med bara överasskar en med någon romatisk gest. Denna dag är som ett tvång att ge den man gillar en present eller liknande och det gör att jag inte ser någon djupare mening i det.
Detta är en helt vanlig tisdag bestående av städning, hög musik, råttfeber och diverse. Inget man ska behöva lägga så stor vikt på!

Så nu har jag fått skriva av mig lite också ;)

2011 var en speciellt år, mycket besvikelser men endå många höjdpunkter!
Jag har lärt mig mycket om mig själv och vars min fokus ska ligga.
Har förlorat mycket dock, men endå vunnit å så mycket mer.



Gick igenom en depression orsakad av svek, osäkerhet och idiotiska val. Just den tiden var allt mer eller mindre fel och minsta lilla mening kunde slå ner mig till den djupaste avgrund.
Det var också då jag förlorade som mest, men även i de tider visar omgivningen sina rätta ansikten. Vilka som faktiskt var där för en och vilka som bara var nyfikna.
Men efter regn kommer solksken och det uttrycket är nog det mest sanningsenliga för mig under detta år.

Årets höjdpunkter
Fick testa på en riktigt fotografering med min kusin Josefin - Solid Sound Street team - Tog Studenten - Metaltown - Började Ann Pettersson Hair Design School - Nya vänner och modet att gå vidare från det förflutna - Rock on The Hill, Itchy Daze afterparty - Tatuering och två piercingar gjorda - Eastpak Antidote Tour - Ny förälskelse och mycket mer.

Det dåliga och det goda uppväger varandra, de sista månaderna har varit magiska. Så jag tror på ett otroligt bra år som väntar för mig och människorna i min omgivning <3

Vars man än tittar så verkar kärleken förstöra de människor jag bryr mig om.
Ibland känns det som kärlek bara slutar med en krossad själ och utsugen livskraft!

Tror förövrigt att 2011 är ett förhäxat år! Så jävla många personer som brutit upp detta år och så många som bara är förvirrade och ledsna. Bara mer och mer drama...
Men bara för det ger man inte upp hoppet!
Hur mycket smärta och obehag kärlek kan orsaka en människa så är det också bland det bästa som finns om man hittar rätt person, man får bara kyssa några grodor innan man kommer dit.



Vad är det egentligen som gör att vi kan offra allt för en annan människa. Gå genom eld och vatten bara för att vara med denne och göra han/hon lycklig?
Det är helt enkelt något speciellt med kärlek, den pirrande känslan när man får ögonkontakt eller när han tar bort en hårslinga från ens ansikte. Kärlek är verkligen underbart trots alla svin som finns där ute, bland all skit finns det fortfarande diamanter <3

Personligen vill jag bara vara ensam nu, singel!
Inte bry mig om någon annan än mig själv och bara koncentrera mig på det som gör mig lycklig! Slutföra min utbildning och bara leva innan jag ens tänker tanken på att hitta någon jag vill dela mitt resterande liv med.
Jag orkar inte med mer drama helt enkelt!
Det kommer ta mycket innan jag släpper in kärleken igen, men om jag skulle hitta den person som gör allting bättre så kan man ju inte säga nej ;)

Jag älskar kärleken men HATAR dramat!
Dags att leva levet till dess fullo med de underbara vänner jag har, bara var lycklig och göra det jag älskar utan något som håller en tillbaka!

Har ju haft några tillfällen då man småkärat ner sig i en kändis ^^

Rubriken vette fan, tog bara låten jag lyssna på för tillfället!

Har känt mig så grinig senaste tiden!

Ibland hatar jag tanken på framtiden.
Tanken på jobb, ansvar och "mogenhet". Jag har inga problem alls med att bete mig vuxet om jag vill, ta ansvar OM jag vill. Problemet är att jag inte vill, inte än.
I stunder som nu önskar jag att jag bara kunde spola tillbaka tiden, för framtiden skrämmer verkligen vettet ur mig.

Bara att höra som saker att jag inte är redo för att bli vuxen skrämmer mig också, för om några månader är jag ju det på ett sätt. Vill behålla min ungdom och lekfullhet, vill vara en barnunge med bajs och kiss humor för när det väl försvinner är den tiden i livet över, det borta för alltid...
Vill fara runt på onödiga konserter och festivaler. Jag vill leva innan all skit kommer.

Vad har framtiden tilldelat åt mig egentligen?
Just nu önskar jag att studenten aldrig ska komma...

Men det finns också tillfällen då framtiden inte känns så dum, fast jag har väll fått bevisat att jag verkligen inte är redo för den än.
Det suger...

Jävla Pengar, jävla jobb, jävla ansvar... varför fruktar jag er så?

Känner mig ganska patetisk bara av den här texten, dock är det ett område jag märkt blivit väldigt känsligt för mig. Det är såhär jag känner nu och jag behöver bara släppa ut det....

Kan inte vara ensam om att hata sjukdom, lyckades bli sjuk i söndags (toppen). Vill inte missa något i skolan och dra på mig frånvaro. Dock inte så roligt att gå dit när det känns som man ska svimma om man rör sig, näsan rinner och halsen skär då hostan aldrig vill ge upp.
Testade gå till skolan idag men det var en mardröm, kändes som jag vill gråta lite ibland av hur dåligt man mådde. Men har inte feber?
Känns sådär lagomt fräscht när snoret rinner mitt under en lektion och man inte har något papper. BLÄRK!
Vill så gärna stanna hemma imorgon och lida i min ensamhet men endå inte. Lärarna kommer säkert tro jag inte är sjuk då jag är typ borta varannan dag >_> Sen ska jag gå till kommunen och tigga sommarjobb imorgon! Är tanken ivf.
Att man typ däckade vid halv sex har inte gjort saken bättre, vaknade runt tio och är för rastlös nu för att somna om, därav detta inlägg.
Ska man ge upp mot detta virus och stanna hemma?

Kortfattat och tråkigt, jag har inga >:D

Har slutat med att följa den årliga julkalender för några år sedan nu, inte alls samma kvalité som när karusellerna sover m.m.
Men idag hittade jag min favorit kalender of all time ^^
Klickade in på Sweden Rock Shop och såg att även dem har tagit till sig julen och skapat en egen snygg kalender!

Andra bilden är vad som kom upp efter man hittat första luckan ^^ nedsatta priser på olika varor varje dag! God bless christmas ;)

Finns så många otroliga ögonblick i mitt liv. Resor, konserter, kompisar och allt har spelat in i många lyckliga minnen. Så det är ganska förståeligt att det är svårt att komma på ett specifiktögonblick, därför tar jag det första som dök upp i mitt huvud...

Den 20 Augusti 2010! Det var dagen/kvällen jag och Joakim blev mer än bara vänner. Hade under dagen sms:at med honom och Kim och fått reda på att det var fest hos Simon den kvällen, det slutade med att jag också skulle fara dit.
Man kände under hela kvällen att det var något speciellt mellan oss och efter några drinkar så skulle alex hem eller något kommer inte ihåg exakt varför vi åkte men vi drog in till stan och det var där i alex minibuss som den första kyssen inträffade. Det var som om det var menat att hända, efter att ha känt denna underbara kille i ett år så togs relationen till nästa steg, en vecka senare så var vi pojkvän och flickvän som man så fint kan kalla det...

Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv.

Hm den här var lite svår faktiskt. Just nu tror jag inte jag har en bästa vän, har många goda vänner men ingen som jag kan kalla en bästa vän.
Har en vän som jag kan dela allt med, en som jag är med väldigt ofta och en jag kan vara sådär extra störd med. En bästa vän ser jag som en person som innheåller alla dem egenskaperna, närmast en bästa vän just nu skulle nog vara Jocke faktiskt.
Förut så var min bästa vän Frida, fast det var när vi var yngren och nu känner man att en bästa vän har en annan innebörd då man blivit lite äldre än vad det gjorde i typ trean. Fortfarande såklart nära vän med lilla Fridtjoff >:D
Under en tid när jag bodde på Kolarvägen med pappa så var jag med min Kusin Konrad varenda helg.

Tråkigt inlägg... ja men orkar tyvärr inte fixa bild då jag för tillfället är i zombiemode!

Ja har egentligen ingen ork för bloggning så blir bara något simpelt.
Dagen har såklart spenderats med Jocke, sov till typ halv två tror jag? eller ja vaknade tidigare men tog några timmar innan man orkade gå upp. Fast så är det alltid ^^
Blev att åka hem till pappa senare då det visade sig att Alex och Linnea redan var där :P
Har inte gjort så mycket mer, absolut inget vettigt!
Nu är jag hemma hos mamma, jocke har redan lagt sig och Linnea ligger på soffan ;)

Min defenition av kärlek...
Det är nog när man har en person man känner sig trygg med, någon som man inte vill leva utan och man kan vara sig själv med. Kärlek handlar inte bara om att vara lycklig utan även om kompromisser och bråk, men om man övervinner det så stärks bandet mellan varandra och man blir starkare.
Så kärlek är som en berg och dal bana.

Kärlek är bland det vackraste som finns på jorden dock, behöver inte bara vara kärlek till en pojkvän/flickvän utan även familj, kompisar, djur m.m...
enligt maslows trappa (nu blir man psykologisk också) så ligger kärlek och gemenskap på tredje steget, men jag tycker den nästan borde ligga först! För det är med kärleken och personerna i våran omgivning som vi fortsätter att kämpa och får en mening med att leva det. Utan kärlek skulle livet vara meningslöst!

Ja idag var det typ bara lunch och middag, råkade försova mig igen (A)
Lunchen på skolan var så sjuktäckligt så jag gick hem och gjorde min egen!

Det blev mjuktbröd med smör och saltgurka och makaroner med smör och sötsur sås :)

Sedan till middag så åt jag med mina kompisar en "box to go" from asia thai palace :'D Det är äkta omnom där ;)

Mina föräldrar heter Carina och Sven-Gösta, dem har varit skilda sen jag var sju år om jag minns rätt.
Så det var typ 11 år sedan nu så att dem inte är skilda är som självklart för mig, Mamma är nu tillsammans med en kille som heter Joakim (jättefint sammanträffande va?) och Pappa är singel.
Känner mig så otroligt lyckligt lottad med de föräldrar jag har, blir alltid så förvånad när folk klagar på sina föräldrar och till och med kan säga att dem hatar dem.

Mamma, vad ska man säga om henne egentligen hon är nästan min bästa vän. Har kommit så nära varandra i vårat förhållande att jag kan prata om precis ALLT med henne och jag vet vad hon ska säga utan att hon ens öppnat munnen ibland (något som hon verkar tycka är lite läsikgt ^^). Älskar henne över allt annat även fast det ibland inte kan synas på mitt beteende, är en person som lätt kan bli less på någon om jag är i deras närhet allt för mycket.
Vi slåss (på skoj), retas och jag vet inte vad jag skulle ta vägen utan henne. Hon har till och med kommit att bli min personliga frisör så det är hon som slänger färg på skallen min varje månad (TAAACK Mammi ♥).

Pappa, om jag ska vara ärlig har jag inte en lika nära relation till honom men det gör inte att jag älskar honom mindre ♥ Tidigare hade vi bowlingen som ett delat intresse men iår så har både lagt ner det. Hans skratt är nog det härligaste jag hört i hela mitt liv och det är så mysigt att vara hos honom, håller fortfarande att få till mitt rum här så det känns mer hemma. Att titta på film en kväll i soffan med chips och cola, att prata lite om dagen vid matbordet och bara diskutera saker med honom känns så fritt.

Jag måste också berömma mina föräldrar för deras uppfostran av mig. Låter typ skrytsamt nu när jag skrev det? Men jag vill bli som dem den dagen jag skaffar barn. Med tanke på att jag inte började dricka fören en liten stund sedan, allt som rökning, snus och droger äcklar mig. Tycker jag har bra moraler och allt är deras förtjänst...
Älskar er ♥♥♥

Om jag kommer ihåg rätt var min första förälskelse och förhållande med Tobias Lundgren, men vet inte riktigt om jag ska räkna det. Var ju trots allt när jag var 8-9 år.
Mitt första riktiga förhållande var dock med Johan, det förhållandet varade i 1 år och 4 månader.
Träffades genom bowlingen, förlorade kontakten i kanske ett-två år sedan började vi prata igen i då jag såg att han gillade 30STM :) Blev väldigt bra vänner och efter ett halvår så visste han att jag gillade någon och lovade att om Hv71 vann sms guld skulle jag berätta vem det var, såklart vann dem. Från början var allt bra men att behöva pendla mellan Sundsvall och Ö-vik varannan helg och i stort sett förlora kontakten med vännerna var ganska tärande.
Tror det kanske var sista halvåret som var jobbigast, bara att allt blev rutiner och att man var mer vänner än parterns eller vad man ska kalla det. Skilldes som vänner trots att det var ganska jobbigt att säga hejdå, hade lagt för stor del av mig i förhållandet och då nästan blivit beroende av det.
Laddar inte upp en bild på honom nu, även fast vi skilldes på ett bra sätt så har vi trots allt typ ingen kontakt längre förutom vänskapen på facebook. Vi lever våra egna spearata liv nu.

Visste efter det att jag ville inte ha något förhållande på ett tag utan komma tillbaka till mig själv, hade nästan glömt vem jag var. Sen efter ett år som singel så blev jag tillsammans med Joakim <3 Snart varit tillsammans med honom i 3 månader men det känns som så mycket längre eftersom jag faktiskt träffade honom strax efter uppbrottet med Johan.
Även fast Jocke pluggar i Sollefteå och jag bara får träffa honom på helgerna blir det så stor skillnad med honom då han bor här annars, hans vänner blev under mitt singelår mina vänner och han förgyller min vardag! Hoppas verkligen att det jag har med honom är något som kommer hålla!
                          

Mitt namn är då Izabell Westin, jag går sista året på Nolaskolan och är fortfarande inte helt 100 på vad som kommer hända efter studenten.
För tillfället bor jag varannan vecka hos min mamma och pappa i Önrsköldsvik och just nu är det 6.3 grader kallt utomhos. Har alltid vetat att jag inte vill bo här hela mitt liv utan hoppas på att få bosätta mig i stockholm några år och plugga.
Jag fyller 18 år om lite mer än två veckor, för att vara mer exakt den 9 December. Vilket suger då julen står runt hörnet så allt trycks ihop i samma månad och man missar saker som 200-dagars och allt sånt som har en viss åldergräns. Liten tröst är väll att jag har två decemberkompisar som kan dela min irritation.

Jag skulle väll beskriva mig själv som scene antar jag, den stilen jag känner mig närmast till. Utvecklar mitt utseende ständigt och om jag jämnför mig själv mellan åren (har alltid sett till att ta foton när jag fyller år så jag kan se förändring på ett år). Bland mina bilder har jag en speciell mapp med egentagna bilder på mig (ego jag vet) som sträcker sig från 30 April 2006 till idag.

Min personlighet är positiv och glad. Lite knäpp också. Bland det svåraste jag vet är att vara elak mot människor, kan inte ens göra det på internet. Hatar verkligen när jag ser folk som kommenterar hatiskt mot varandra bara för att, försöker konfrontera dessa människor dock bara med frågan varför och vad får jag för svar? för att det är kul!
Har ett sjutk sinne för humor och jag gillar uppmärksamhet och att hitta på skumma pinsamma saker med mina vänner. Oftast smått töntiga saker som att klä ut oss varje fredag i skolan eller vara uppe hela natten för att se förhandsvisningen på New Moon i Umeå. En sak jag gillar är att chocka, göra saker folk inte förväntar sig och se deras reaktioner. Som att gå på promenad med en foliekudde fylld med helium.

Om jag ska ränka hur mycket pengar jag lagt ut på mitt hår skulle det komma upp i flera tusen, har färgat håret sen jag var typ tio år så det är nästan att jag får abstinens om jag inte färgar det varje månad. Har haft det rosa i över ett år nu och det är den färg jag kommit att trivas i bäst och planerar att ha kvar det minst till studenten. Sen ser vi vad som händer när jag måste söka jobb m.m

Musik är typ mitt liv, spelar lite gitarr men har inte riktigt fått kläm på det än men jag älskar allt som har med musik att göra och typ allt jag gör inom egenvalda skolarbeten och liknande handlar om musik. Har ganska bred musiksmak och kan lyssna på allt egentligen men lyssnar mest på rock och metal.

Mer orkar jag inte skriva nu men tror ni fått en ganska basic uppfattning om vad jag är för person :)

Igår hade jag bara en allmänt dryg dag, tur att Jocke fanns där <3
Har haft många sådana nu men förhoppningsvis löser allt sig nästa vecka, orkar inte med det längre.
Usch inget deppigt inlägg nu det gillas inte!
Mamma har äntligen skrivit in mig på körskolan för övrigt, har i snart två år sagt till henne att det aldrig kommer bli av om jag måste göra det själv, nu förstod hon att jag faktiskt menade det. Antar att jag inte är så pepp på körkort, visst bra att ha om man vill kunna ta sig runt men annars... Nja.
Har haft min älskling hos mig hela veckan <3 Enda anledningen att jag skriver nu är för han är uppe och fixar sin bil (igen) och det är för kallt(tråkigt) för att titta på ^^
På onsdag är det två månader med han vilket jag tycker känns sjukt, det känns som det ska vara minst 6 månader eller något :P
Han är sådär otroligt skum och söt så man bara måste älska honom <33 (Han är faktiskt inte de minsta läskig Emelie ^^)