4 Mars 2010 - That Day Came

17.45
Vi hade gjort oss klara för att gå till insläppet. Vi hade frågat vakterna när det skulle börja och dem sade efter sex, men var gör det om man kommer lite tidigare.
När vi kom fram var det en enorm kö som väntade utanför entré 2, hade den där bubblande känslan i magen men kändes fortfarande inte som jag skulle få se dem. För mig kändes dem fortfarande inte verkliga!
När kön började röra sig kom en tidning fram och frågade efter några "tokiga" fans som kunde göra en intervju, kändes som dem ville att jag skulle säga ja för dem ställde sig typ framför mig och ida.
Men jag ville inte då, för jag såg inte mig själv som ett tokigt fan. Men när man hörde dem andra tjejerna som dem börjde intervjuva så önskade jag nästan att jag hade sagt ja då dem frågade.
För det var så typiska svar dem där tre tjejerna sade att jag suckade för mig själv. Att TH hjälpt dem genom depresioner blablabla som vem säger inte det?
Som ja för mig har TH gjort mig lycklig på ett helt nytt sätt, men det är samma effekt alla får när dem älskar ett band på det här viset.



18.40
När vi kom in i Globen så var det första vi gjorde att gå på toaletten, sedan gick vi för att köpa en tourtröja, det kändes bara som ett måste att ha. Ännu ett bevis på att man var där. Sedan så fick vi återigen vänta i typ en timme innan dem släppte in oss till sektionerna. Så man stod där och väntade, fortfarande utan att ha förstått vad som är påväg att hända. Men runt klockan 19.00 släpptes vi äntligen in och man förundrades över storleken på arenan och man fick en liten panik känsla då man såg hur lite folk det var på parketten. Började återigen bli lite irreterad eller vad man kan säga över att Live Nation bokade dem största arenorna, såklart att dem inte skulle fyllas och det ger ju fel intryck.
Men tänkte itne så länge på det utan väntan på att dem skulle börja fick min mage att fyllas av fjärilar.





20.15
Inte säker på tidpunkten, är bara en gissning
Lamporna släktes ner och skriken började, alla på sittplats reste sig upp förutom dem bakom oss (såklart)
Man kände hur hjärtat började slå fortare, nu händer det var orden som upprepades om och om i mitt huvud



(inte min video)
Efter det är allt lite suddigt, kommer ihåg att jag fick tårar i ögonen men det gick över innan refrängen. Tror det var chocken som framkallade dem. Vet att jag sjöng med och kommer ihåg att leendet aldrig försvann från min läppar. Försökte knäppa bilder men ljuset i arenan gjorde det väldigt svårt.

   

   

Försökte spela in egna videos men dem är inte i närheten lika bra som den ovanför, men dem ger mer känsla eftersom dem är mina <3
Dock blev det många som bara blev små snuttar eller när Bill pratade men jag har dem åtminstonde. Här är dem bästa jag fick, bättre än inget right ^^

Bill som pratar innan Alien <3



Zoom Into Me <3



World Behind My Wall <3



Som alltid går tiden allt för snabbt när man har roligt och bara sådär försvann dem in in i ägget igen och lamporna tändes.
Jag kunde inte riktigt ta mig ner på marken igen eller få något grepp om tiden och när jag tittade på bilderna och videosarna efteråt kunde jag helt enkelt inte förstå att det var jag som nyss tagit dem. Jag kunde inte förstå att jag sett det där precis live.
Utanför globen stod det en limousin men det kändes ganska självklart att den bara var som en avledningsmanöver, för när vi kom ner till bussen så var det en annan nere vid deras bussar. För hur kan man tro att TH skulle komma ut genom huvudutgången där alla fans också går för =/
Men det var bara snabbt hem för att packa ihop allt så vi bara kunde åka närsta morgon till vårat nästa äventyr...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0