Men gjorde ju såklart misstaget att ta fem jämngamla herrar.

Och råttor är inte direkt kända att leva allt för länge, så nu sitter jag här med Wicked i knät, min stackars gamle man som förlorat alla sina bröder.

Är kluven just nu vad jag ska göra med honom, älskar honom så grymt mycket att tanken på att han kan försvinna ger mig tårar redan nu. Men han har blivit väldigt svag i bakbenen och kan inte tvätta sig ordentligt längre så jag får ständigt hjälpa honom, trots det finns fortfarande glimten i ögat och min mysgubbe är fortfarande hos mig.

Men nu när han blivit ensam känns det så själviskt att behålla honom då jag ej har planer att fortsätta med råttor just nu. Att omplacera honom är inget alternativ heller då han kan försvinna vilken dag som helst också.

Får vara vaksam nu de dagar som kommer, försöka lägga min egna känslor åt sidan och göra vad som är bäst för honom!

Men fy vad tomt det kommer kännas utan en degklump som springer fram till burdörren, den hemska doften och all städning.

Men ska inte tänka på det nu, ska tänka på att suga åt mig all den kärlek som han har att erbjuda. 

Min älskade lilla långsvans <3