5 Mars 2010 - Magi på hög nivå
19.00
Vi kom in i arenan och började små springa, när vi kom ner på parkett tog tanten våra biljetter *sad face* Den ville man ju behålla men vad kan man göra? Man ville ju inte stå kvar och bråka så man hamnade långt bak.
Vi sprang mot Tom's sida för såklart måste vi stå på hans sida då han e Ida's crush! För mig hade det inte spelat någon roll för Bill e ju mest i mitten ^^
När vi kom fram till platserna så började jag ta av mig ytterkläderna och packade ner dem i väskan som jag sedan lämnade vid stängslet.
Titta fascinerat på scenen och var smått i chock över hur nära vi kom endå. Tjejerna framför oss hade nummer på händer som visade att dem hade varit bland dem första som kom in.
Bild esteter som Ida och jag är började prata om designen på scenen och hur skynkerna som hängde framför var gjorda. Vi kom sedan fram till att för deras nästa turné ska Ida designa deras kläder och jag scenen ;)
20.30
Återigen blev konserten försenad och man stod otåligt och väntade på att lamporna skulle släckas. Min plan var att så fort det blev en liten lucka förflyttade jag mig med små steg närmare scenen, eftersom jag inte är den längsta i världen vill jag kunna få se dem så bra som möjligt.
Dock var det mycket knuffande och hade en tjej framför mig som lutade sig bakåt så det kändes som mitt ena ben skulle brytas av! Först gav jag tillbaka då jag fick armbågar i magen eller liknande men när det endå inte spelade någon roll stod jag mest bara där och hoppades det skulle börja snart.
Fick till och med en utskällning från den där tjejen som höll på att mosa mig xD sämsta va nog att jag bara stod där och blev puttad mot henne av andra personer :P
Sedan började det, hjärtat stannade igen och så fort lamporna släktes var det som en våg av människor som trycktes mot scenen. Till min fördel trycktes jag framåt mellan massa människor, tyvärr kom jag då bort från Jessica och Ida men aldrig att jag skulle gå bakåt när jag kom så långt fram! Vem vet om jag någonsin kan få en sådan chans igen eller hur lång tid det kommer ta tills jag får stå där igen.
Känslan man fick var så olik gårdagen, nu var dem så nära.
(Jag ryser nu bara vid tanken på allt jag såg och hörde)
Jag bar packad mot alla andra fans och fick knappt upp händerna, svettades och kände mig lite yr. Men inget av det spelade någon roll då jag stod framför mina största idoler.
Låtarna fortsatte och jag kom bara längre fram hela tiden, runt omkring mig svimmade tjejer och bars bort av vakterna. Ibland kände jag mig rädd över att jag skulle svimma härnäst men tack och lov så höll jag mig på båda benen hela tiden.
Det starkaste minnet jag har är nog när jag nästan kommit längst fram, kommer inte ihåg vilken låte det var, kommer inte ihåg vad Bill hade på sig utan kommer bara ihåg hans ögon och känslan av att dem tittade rakt in i mina.
Allt jag kommer ihåg är hans ansikte, varenda linje och dem där sprakande ögonen som såg ut att ha ett djup som aldrig tog slut. Bryr mig inte om någon säger att det säkert inte var mig han tittade på att han bara tittade ut över publiken och blablabla. Jag vet mycket väl allt det där att han troligtvis inte tittade på mig men känslan jag fick då och lyckan som spred sig enda ner till tårna kan ingen ta ifrån mig, ingen kan säga att det inte hände. Skulle aldrig fått den berusande känslan om jag inte mötte hans ögon sådär.
Kvällen gick allt för snabbt och snart var det över, i sista låten forever Now stod jag framme vid stängslet, 1 meter från min största crush ever. Det finns bara en sak på denna planet som kan toppa det och det är att få vinna en M&G.
Även hittat två videos då jag ser mig själv tihi ^^ Det gör det som ännu verkligare <3
Syns under 3.11 - 3.17
mina händer syns under 3.08 - 3.11
Sedan var allt över min kärlek till TH hade som smått runnit ut det senaste året, såklart gillade jag dem men den där kärleken jag kände förut var inte lika stark.
Men efter dem där konserterna kom den kärleken tillbaka på högsta nivå.
Jag kan egentligen inte förklara hur det var, det är obeskrivligt. Man kan bara veta om man var där. Dessa fyra killar från bandet Tokio Hotel har som en magisk aura över sig, man glömmer bort alla bekymmer då man ser dem och dem har framkallat en sådan glädje och lycka inom mig som jag aldrig trodde jag skulle känna.
Nu när jag fått varit med om dem Live måste jag bara få se dem igen. Nästa gång ska jag utomlands också, kommer nog aldrig att tröttna på deras utstrålning. Dem kommer alltid vara nummer ett för mig.
Vi kom in i arenan och började små springa, när vi kom ner på parkett tog tanten våra biljetter *sad face* Den ville man ju behålla men vad kan man göra? Man ville ju inte stå kvar och bråka så man hamnade långt bak.
Vi sprang mot Tom's sida för såklart måste vi stå på hans sida då han e Ida's crush! För mig hade det inte spelat någon roll för Bill e ju mest i mitten ^^
När vi kom fram till platserna så började jag ta av mig ytterkläderna och packade ner dem i väskan som jag sedan lämnade vid stängslet.
Titta fascinerat på scenen och var smått i chock över hur nära vi kom endå. Tjejerna framför oss hade nummer på händer som visade att dem hade varit bland dem första som kom in.
Bild esteter som Ida och jag är började prata om designen på scenen och hur skynkerna som hängde framför var gjorda. Vi kom sedan fram till att för deras nästa turné ska Ida designa deras kläder och jag scenen ;)
20.30
Återigen blev konserten försenad och man stod otåligt och väntade på att lamporna skulle släckas. Min plan var att så fort det blev en liten lucka förflyttade jag mig med små steg närmare scenen, eftersom jag inte är den längsta i världen vill jag kunna få se dem så bra som möjligt.
Dock var det mycket knuffande och hade en tjej framför mig som lutade sig bakåt så det kändes som mitt ena ben skulle brytas av! Först gav jag tillbaka då jag fick armbågar i magen eller liknande men när det endå inte spelade någon roll stod jag mest bara där och hoppades det skulle börja snart.
Fick till och med en utskällning från den där tjejen som höll på att mosa mig xD sämsta va nog att jag bara stod där och blev puttad mot henne av andra personer :P
Sedan började det, hjärtat stannade igen och så fort lamporna släktes var det som en våg av människor som trycktes mot scenen. Till min fördel trycktes jag framåt mellan massa människor, tyvärr kom jag då bort från Jessica och Ida men aldrig att jag skulle gå bakåt när jag kom så långt fram! Vem vet om jag någonsin kan få en sådan chans igen eller hur lång tid det kommer ta tills jag får stå där igen.
Känslan man fick var så olik gårdagen, nu var dem så nära.
(Jag ryser nu bara vid tanken på allt jag såg och hörde)
Jag bar packad mot alla andra fans och fick knappt upp händerna, svettades och kände mig lite yr. Men inget av det spelade någon roll då jag stod framför mina största idoler.
Låtarna fortsatte och jag kom bara längre fram hela tiden, runt omkring mig svimmade tjejer och bars bort av vakterna. Ibland kände jag mig rädd över att jag skulle svimma härnäst men tack och lov så höll jag mig på båda benen hela tiden.
Det starkaste minnet jag har är nog när jag nästan kommit längst fram, kommer inte ihåg vilken låte det var, kommer inte ihåg vad Bill hade på sig utan kommer bara ihåg hans ögon och känslan av att dem tittade rakt in i mina.
Allt jag kommer ihåg är hans ansikte, varenda linje och dem där sprakande ögonen som såg ut att ha ett djup som aldrig tog slut. Bryr mig inte om någon säger att det säkert inte var mig han tittade på att han bara tittade ut över publiken och blablabla. Jag vet mycket väl allt det där att han troligtvis inte tittade på mig men känslan jag fick då och lyckan som spred sig enda ner till tårna kan ingen ta ifrån mig, ingen kan säga att det inte hände. Skulle aldrig fått den berusande känslan om jag inte mötte hans ögon sådär.
Kvällen gick allt för snabbt och snart var det över, i sista låten forever Now stod jag framme vid stängslet, 1 meter från min största crush ever. Det finns bara en sak på denna planet som kan toppa det och det är att få vinna en M&G.
Även hittat två videos då jag ser mig själv tihi ^^ Det gör det som ännu verkligare <3
Syns under 3.11 - 3.17
mina händer syns under 3.08 - 3.11Sedan var allt över min kärlek till TH hade som smått runnit ut det senaste året, såklart gillade jag dem men den där kärleken jag kände förut var inte lika stark.
Men efter dem där konserterna kom den kärleken tillbaka på högsta nivå.
Jag kan egentligen inte förklara hur det var, det är obeskrivligt. Man kan bara veta om man var där. Dessa fyra killar från bandet Tokio Hotel har som en magisk aura över sig, man glömmer bort alla bekymmer då man ser dem och dem har framkallat en sådan glädje och lycka inom mig som jag aldrig trodde jag skulle känna.
Nu när jag fått varit med om dem Live måste jag bara få se dem igen. Nästa gång ska jag utomlands också, kommer nog aldrig att tröttna på deras utstrålning. Dem kommer alltid vara nummer ett för mig.
Kommentarer
Trackback
